Vi lever i en tid då teknik och elektronik bara ska fungera. Så är det bara. Och när det inte gör det så höjer vi på ögonbrynen och blir irriterade: vad är det vi gjort för fel? När det kommer till trygghetslarmen så har det på den senaste tiden varit stor uppståndelse kring dem då de inte verkat vara så pålitliga som man kanske trott. Larmen som är till för sjuka och äldre verkar bara bli sämre och sämre, och inte är det med flit man gör dem sämre, det handlar mycket om att det finns för mycket teknik i vår varda och att vi nu verkar vara inne i något slags teknikskifte. Att gå från det analoga till det digitala gör så att många larm verkar bli utslagna – utan att bäraren vet om dem. Till följd blir då att man inte får hjälp i tid och att få hjälp i tid innebär liv och död för de flesta.
Falsk säkerhet
Ett larm ska inge trygghet, likaväl som vi lever i förhoppning att brandlarmet ska fungera vid en brand så vill vi att larmet ska höras om man behöver hjälp vid en olycka. I Sverige finns det nu ungefär 200 000 människor som bär ett trygghetslarm för att öka sin trygghet. Dessa larm har kommunen ansvar för, och de har då ansvar att se till så att alla dessa larm fungerar som de ska. Det var under programmet uppdrag granskning som mycket av denna information dök upp och som tog kommunerna på sängen. De hävdar bestämt att det är teknikskiftet som spelar ett spratt med larmen- Byter man till bredbandstelefoni kan larmet sluta att fungera. Men, då borde det vara kommunernas skyldighet att se till så man får ett nytt larm eller att larmen fungerar. Oavsett vilken uppkoppling man har hemma så finns det inget som kommunerna kan skylla på. Detta borde inte få hända. När du säkrat dig själv så läs mer om vårt inlägg om hur du säkrar ditt hem med rätt teknik.